torsdag 9 december 2010

Kreativitet

Vad är kreativitet?
Släpp fram lite kreativitet och skapa något för sjutton! Som om kreativiteten om inte utsläppt vore instängd, dvs något man alltid har och att det därmed är humöret som avgör om du är kreativ eller inte. Det är så roligt att umgås med GLADA, KREATIVA människor. Är glädje och kreativitet samma sak?

Är man jättefyrkantig och slår upp ordet i ett etymologiskt lexikon står följande: kreativ: nydanade; skapande av engelskans creative med samma betydelse. Nydanade och skapande. Inte ett ord om glädje eller fängelse. Det gäller alltså inte bara att skapa, utan det skapade skall färgas av nytänkande. Att skapa nytänkande och därmed förändring.

De tre frågorna; varför, när och hur kan vara väldigt avgörande för hur väl något faller ut för den kreative konstnären. I varje fall om du var en kvinna som ville skapa något nytt förr i tiden. Inspirerad av boken Women art and society av Whitney Chadwick tycker jag mig ha kommit något närmre ordet kreativitet.

I boken betraktar man konsthistorien ur ett bredare perspektiv - man tar med kvinnorna! Visst finns det kvinnor som är proffisionella konstnärer i de stora referensverken också men de är få och inte särskilt nyanserade. Chadwick tar upp genom sin text det gemensamma hos alla dessa kvinnor, kreativitet. Utan den hade de aldrig kunnat hävda sig någonstans. De måste vara kreativa annars skulle de vara copycats men trots att de var nydanade och nytänkande så kunde det vara så att männen fick äran ändå just bara för att man aldrig sett en kvinna göra detta förut (inte heller en man) så då måste hon ha stulit idén ifrån en man, varpå man letade efter likheter hos andra (manliga) konstnärer. http://youtu.be/MxdP2ysC6x8

Några kvinnor lyckades dock bryta igenom alla väggar och bli riktigt erkända både under sin levnad och långt efter. Problemet för dessa kvinnor var att då konsthistorieskrivningen på allvar nedtecknades och analyserades runt 1800-talet så hade man inte dokument på alla verk vilket medförde att de upphöjda kvinnornas konst blev förväxlade med manliga konstnärer vilket medförde att de åter igen långt efter sin död blev av med sin auktoritet. Detta bara måste vara konstnären Titians verk och då fick verket tillskrivas Titian.

Under senare delen och slutet av 1900-talet har dock kritiska röster hörts och forskning intensifierats kring huruvida kvinnliga konstnärer var så få till antalet och hur deras situation genom århundraden sett ut vilket resulterat i många nygamla upptäckter av konstnärer och deras verk. Är det verket eller handlingen som är kreativ kan man dock undra. Kvinnorna fortsatte och fortsatte trots det enorma motstånd som mer eller mindre ständigt figurerade genom århundradena.

Att fortsätta trots att man aldrig eller sällan får cred, att fortsätta trots att man alltid skall vara och göra något annat (sköta barn och hus), att fortsätta trots att man nekas utbildning och att fortsätta trots att man (när man väl får omdömen) ständigt får sämre omdömen just för att man är kvinna - är inte det kreativitet så vet jag inte vad som skulle vara kreativitet. Att hitta lösningar och finna mod att genomföra dem, det är kreativitet för mig.

Så även om en målning kan upplevas kreativ i all sin färgprakt så är det inte att vara kreativ att kasta olika färger hit och dit på en vägg. Att vara kreativ är att komma på idén om att göra det, ha modet och kraften att göra det. Målet eller motivet är inte kreativitet, det är vägen dit som är det. Att bryta mönster och ta nya vägar när man upplever hinder. Just därför är Chadwicks bok inte bara full av kreativitet utan även gjord av kreativitet. Läs den och du kan omöjligt tänka samma tankar igen!

fredag 5 november 2010

Att se andra är att se sig själv!

Jag känner en som önskar att hon kände människorna i en bok efter att ha läst följande stycke: "Äntligen valdag...kampanjen är över sedan ett dygn och det råder en onaturlig stillhet, som lugnet i stormen. Uppfylld av minnet av Unidad Populars sista kolossala demonstration kan jag inte låta bli att vara optimistisk. Det var den största, mest upprymda och kampglada demonstrationen någonsin, och den sträckte sig utmed hela Alameda, från Plaza Italia, förbi Santa Luciakullen vidare ner mot Centralstationen, Det påstås att ända upp till åttahundratusen människor deltog och det kan jag mycket väl tänka mig. Det var fantastiskt att höra alla dessa människor sjung 'Venceremos'."

Hon brukar ofta önska att hon var någon annan - nej förresten, att hon var på en annan plats vid en annan tid som skulle göra henne till någon annan.

Subjektet, det jag man själv uppfattar sig som, står inte oförändrat när det rör sig mellan tid och rum. Sammanhanget formar människans uppfattning om sig själv, skapar jaget genom att vara den spegel som visar bilden av henne, självbilden. En del människor söker sig naturligt till nya sammanhang, människor och kulturer och söker samtidigt förändring av sin självbild. De vill stöta och blöta sin bild av sig själva i olika sammanhang, de vill se något nytt hos sig själva, de vill pröva fler sätt att vara, tänka, handla, leva.  

Hur hade jag varit om jag varit en av alla de människor som deltog i demonstrationen för ett demokratiskt Chile 1973? Många var de som dog i kampen för frihet. Hade jag varit en av dem? Hade jag varit en modigare människa? En lyckligare människa? En mer levande människa? Hade jag sett en tydligare mening med tillvaron?

Det spelar ingen roll. Det som spelar roll är insikten om att varje tid och plats har sina arenor där kampen om liv utspelar sig - Var känner du dig levande just nu? Vad gör dig modig just nu (du måste välja något...)?

Jag kan avundas den totala gemenskap som måste ha funnits den där dagen i Chile, att vara en i mängden, inte ha något som helst behov av att formulera sitt jag. Men jag tror att ju mer varje människa ser sig som en föränderlig varelse, under ständig påverkan, desto större känsla av gemenskap är möjlig att uppleva. Sök upp människor som verkar vara annorlunda än du, och sök hos dem tills du hittar en likhet mellan henne och dig själv.

Boken heter Victor - en sång för livet, skriven av Joan Jara. Läs den! http://youtu.be/P0-rnnitNBc

fredag 22 oktober 2010

Its a dirty job but some one got to do it! Take care out there!

Citatet ovan kommer i från en gammal åttiotals polisserie som jag tror hette Hillstreet blues. På morgongenomgången satt alla poliser mer eller mindre förväntningsfulla och väntade på sina uppdrag. Kaptenen som skulle ge uppdragen var alltid allvarsam men hade alltid en stor portion yrkesstolthet i sig inte minst när han yttrade de förlösande orden: I´ts a dirty job but some one got to do it... Denna yrkesstolthet tyckte jag blev väldigt tydlig i de föreläsningar vi haft under veckan.

Under denna vecka har det också verkligen gått upp för mig hur jag kan växa i min lärarroll!
Kernell presenterade både teoretiska verktyg och praktiska och exempel på hur fasen man hanterar nyfikna, vetgiriga, odrägliga, underbara, skitjobbiga, fantastiska och smarta framtida elever.

Genom de praktiska tipsen presenterade Kernell på ett lysande sätt hur en lektion kan gå till. Detta var väldigt matnyttigt därför att det blev väldigt tydligt att en lektion handlar om så mycket mer än att bara förmedla kunskap och få elever att förstå den.

Det är förstås viktigt att kunna förlita sig på och känna stöd av strukturen i en läroplan så att jag i uppbyggnaden och i tolkningen av en kursplan känner förtrogenhet och förståelse för hur denna text skall omvandlas till en innehållsrik och meningsfull kunskapsbank för eleverna.

We don't need no education!

But I sure need some education!
Det kan nog vara riktigt jobbigt och svårt att agera i sin lärarroll många gånger men jag tror också att det kan vara riktigt spännande och givande. Allt hänger på mig när jag väl blivit examinerad (* ändring: Björklund har kommit på den lysande idén att omyndigförklara nyexaminerade lärare vilket innebär att de inte får sätta betyg det första året, detta på grund av att ett år skall passera efter examination. Först då erhålls en lärarlegitimation om läraren blivit godkänd av sin mentor, lärare utan legitimation får inte sätta betyg.) Tills den dagen då jag står på egna ben tänker jag pröva, pröva, pröva! http://youtu.be/y-6OD-Dqo1s

torsdag 14 oktober 2010

Att mötas och samtala i olika miljöer!

Forum nr 1 för chatintegration!
Secondlife
Här är jag i Paris! Min Avatar Cevin är mannen i svart rock.
Jag hade bestämt träff med bl,atvillingarna borta i vänster hörn. Jag tyckte bara att jag skulle använda mig av stadens fotograf först!

Kvinnan i svart hår var från Paris!

Äntligen möts vi!
 Det var verkligen spännande att delta i secondlife, en mer utförlig reflektion får jag återkomma med när jag smält detta.

Forum nr 2 för chatintegration!
Samtal på facebookchat om Lpo 94 mellan mig och en lärare på en högstadieskola i Göteborg.




Detta gav mig väldigt mycket men också detta får reflekteras i ett nytt inlägg!

fredag 8 oktober 2010

Sokratiska samtal!

Detta var ju väldigt intressant!
Ann inspirerade så till den grad att när Carmen tog vid så var jag helt såld!
Metoden att som samtalsledare hålla sig passiv och endast vara stödjande utan att vara styrande tycker jag har otroligt många fördelar. Det är långt mycket lättare att se samtalets helhet när man inte försöker styra och ställa samt samtalet blir väldigt levande ytan tydliga rätt och fel.Tänk vad mycket man kan lära sig och hur mycket man kan växa intellektuellt med den här metoden! Detta kommer jag garanterat använda både i skolan och i andra sammanhang!

Jag vill, Jag kan , Jag gör, Jag är, Jag vill!

Hur utvecklas lust att lära i bild?

Om inte viljan till lärande finns så tror jag att man både kan skrika sig blå och inspirera ihjäl sig utan att nå fram till en elev. Att vilja något tror jag handlar om både lust, kreativitet, medvetenhet och identitetskapande. Att kunna något lika så. Att göra något har samma ursprung och att vara något binder ihop lusten, kreativiteten, medvetenheten i en nyskapande identitet. Därför tror jag inte att spelar någon roll utifrån vilket perspektiv man skapar vilja- att känna lust bli medveten och uppleva kreativitet har goda förutsättningar att växa i en jord gödslad med vilja. Däremot kan inget växa om man inte vill.

Lust och vilja kan lockas av nyfikenhet och därför tror jag att ett bra verktyg att använda kan vara att variera sina lektioner och utlärningsmetoder.Det kan också vara bra att både vara tydlig och struktuerad men också ge mer fria tyglar för att loka fram lust kreativitet som i sin tur kan göra eleven medveten på sin upplevelse och sin förändring. Att förändra attityd till sitt skapande och sin omvärld är i allra högsta gra identitetsskapande.

Olika material väcker olika känslor och olika förutsättningar för skapande. Därför tror jag på en variation i materialtillgången för eleverna. Detta dels för att de inte skall fastna och låsa lust och skapande men också för att föda nyfiken heten på olika materials beständighet.
Att blanda olika teoretiska perspektiv tror jag är en bra metod för att nå så många elever som möjligt och för att som lärare inte fastna själv i ett tillvägagångssätt.

I workshopen i tisdags la jag märke till att behavorismen hade sina anhängare likväl som sociokulturellt perspektiv hade sina men jag tror att man skall blanda och ge med så många perspektiv som det är möjligt just för att kunna ligga steget före och därmed kunna hjälpa och stötta, driva och ställa krav allt för att eleven skall ha en chans att utveckla kreativitet på ett lustfyllt och medvetetsätt, först då kan man prata om att skapa en en identitetförändring.

Att skapa sin identitet är ju otroligt viktigt och en förutsättning för sin självupplevelse. Detta sökande och skapande pågår ju hela livet men under tonåren blir identitetsökandet extra påtagligt. Lyckas man genom bilden finna ett rum där den skapande utvecklingen kan få gå hand i hand med själv upplevelsen så tror jag att detta i sin tur skapar medvetenhet och lust. Det är lärarnas skyldighet att guida fram till detta rums dörr även om eleven själv måste vilja öppna denna dörr. http://youtu.be/Vq9XIrNGgoQ

torsdag 30 september 2010

Utveckling ur ett konstteoretiskt perspektiv.

Vad är utveckling? Varför utvecklas? Hur utvecklas något?

Problemet med ordet utveckling är att det ofta appliceras med en värdering. Min son har utvecklats enormt, nu pratar han! Denna utsaga pekar på en positiv utveckling. Även om någon likväl kan ha utvecklat cancer så är det långt vanligare att tala om utveckling som något som först var sämre men nu är bättre. I ett konsthistoriskt perspektiv talar man ofta om utveckling. Den ene konstnären skapar något som den andre utvecklar eller konsten idag är utvecklad ur de primitiva konstarterna. Förutom att dessa perspektiv är felaktiga i sig är de dessutom farliga då de ofta för med sig en värdering.

Att studera olika teoretiska perspektiv kan ge ett ovanifrån perspektiv på konsthistoria men även ge kunskap ur ett mycket bredare perspektiv om hur, varför och vad utveckling eller förändring är. För att kunna bedöma något ur olika vinklar är konstteori ett bra redskap därför att betraktaren tvingas till att vara rörlig istället för stagnerad. Betraktaren tvingas hoppa ur sina förutfattade meningar då det nya perspektivet påbjuder detta.

Cynthia Freelands bok är därför en lättläst och behändig nyckel till de låsta fördomsfulla dörrar vi alla har inför betraktande av konst. Hon tar upp det eviga dilemmat, vem skall definiera konst och därmed även vad konst inte är. En annan lika viktig fråga lyder: Om det inte finns någon gräns eller definition för konst kan man då tala om förändring eller utveckling i konst?

Teori som redskap för utvecklat seende ger flera perspektiv som ger större sökruta/mer information-/helhet- närmare ”sanning”. Olika perspektiv tvingar betraktaren att frångå mönster vilket i sin tur kan leda till ett utökat medvetande och därmed större utveckling i medvetandet hos betraktaren/tolkaren och detta kan borga för en utveckling i betraktande. Litteratur: Konstteori -en introduktion av Cynthia Freeland

fredag 24 september 2010

Det ständiga förtrycket!

Idag var jag på en föreläsning på Världskulturmuseét om romernas historia och hur den aktuella situationen för Romer ser ut idag. Det var väldigt gripande och intressant! Information levandegjordes av en duktig föreläsare som fick mig att upptäcka det fruktansvärda bemötande som drabbat Romer under många århundraden och som fortfarande i allra högsta grad är aktuellt idag! 

Hur kan det vara möjligt att bete sig mot en medmänniska som vi gör mot Romer? Hur och varför behandlar man alltid romer som en grupp? Har en Rom någon gång stuligt något, blir ständigt alla Romer misstänkta. Det var ett tungt uppvaknande men ett frutansvärt nyttigt sådant för mig. Flera forum med dialoger om och med Romer tänker jag försöka öppna. Därför får Maria Leisner här belysa romers situation i dag! http://youtu.be/-T0qKQeRrtE

Väggen står i vägen!

Workshop måndag 20/9 2010!
Jag la märke till att jag förändrades på ett märkligt sätt. Den grupp jag ingick i skulle skapa i lera, som ett första moment. Lera och jag är som kaos och ordning en lysande kombination alltså! Hela kroppen sa tvär nej, men vår uppgift var att skapa i lera och dessutom skulle vi skapa i lera tillsammans. Motståndet visste inga gränser men det var ju bara att sätta igång! Som om det inte fanns nog med elende så skulle vi dessutom spela en roll eller ha ett visst perspektiv med oss in i ler-gruppen. Jag hade till uppgift att vara mig själv vid ler-stationen.

Vem sjutton är sig själv i en grupp som man knappt känner, med ett medel man valt att känna ännu mindre och vad är det att vara sig själv? Kaos utbröt i tankevärlden och jag var väl allt utom mig själv i vid första stationen. Jag blev störd av alla andras roller så jag gick själv in i en roll, en elaking till roll, för det var så jag kände mig i mitt arbete med leran. På så sätt var jag dock trots allt, mig själv -skumt! När jag kom hem var jag helt slut och kom liksom aldrig igen efter vila. Sprang helt enkelt in i workshopsväggen som stod i vägen! Det kallar jag intressant workshop, fysjutton vad med känslor den lyckas frambringa. Det var spännande, intressant, jobbigt men också kul!! http://youtu.be/8sQLOM0Z6F4

fredag 17 september 2010

Redovisning av projekt.

Idag redovisade vi våra projekt rörande förändring i det offentliga rummet. Det var väldigt spännande att följa alla studiekamraters olika tankegångar från idé till ett färdigställande. Jag var så imponerad av alla idéer och allt mod som fullständigt intog aulan.

Det var en härlig stämning i aulan där bemötandet av allas våra projekt var respektfullt och bejakande. Det var också intressant att reflektera över hur vi talade och presenterade våra bidrag i det offentliga rummet. Det funkar dåligt att tala mot en vägg och ändå är det så vanligt att det sker hos både vana talare som ovana.

Själv var jag nervös när jag skulle presentera min idé. Jag ville säga så mycket men ändå låta det jag gjort få tala för sig själv. Presentationen blev en slags mellanting mellan dessa ytterligheter. Jag bestämde mig för att låta ytterligare information om mina tankar kring mitt projekt få finnas här på min blogg.

Pedagogik och det offentliga rummet!

Eftermiddagens diskussion var givande! Många spännande tankar, idéer och frågor lyftes upp. Jag tänker framför allt på den svåra frågan om hur man kan förmedla tillgången till det offentliga rummet för barn och ungdomar att skapa förändringar i, detta utan att varken barn skola eller föräldrar råkar illa ut. Frihet under ansvar hur förmedlar man det. Var går gränsen och vem skall sätta den och varför? Hur lyfter man upp barn och ungdomar som inte alls kan tänka sig att agera i det offentliga rummet. Himla knivigt att både begränsa, puttapå och dessutom iaktta både lag, moral och etik.

Vi skall inspirera men ändå sätta upp ett varningens finger. Allt är inte tillåtet eller ens kanske önskvärt men var går den gränsen för olika människor, kulturer och åldrar? Det känns som det finns mycket att tänka på, skönt med en plats där man kan prata om sådana saker. Pedagogik och det offentliga rummet kan verkligen både vara halsbrytande och samtidigt väldigt väldigt  spännande och inspirerande! Det gäller kanske att börja i tid och att låta barn komma nära offentlig konst för att skapa ett naturligare möte mellan individen, skaparen och det skapta http://youtu.be/syGHPwMVk2E

torsdag 16 september 2010

Förändring i det offentliga rummet!


Lekpark i slottskogen!
Här får man inte sova!
Men man får drömma
I HAVE A DREAM!
Lekpark i slottskogen!
Det var en lång och intressant process som ledde fram till slutresultatet. Först tänkte jag att jag ville förändra utseendet på masterna vid Masthuggstorget (det vill jag fortfarande men om jag gjorde det jag vill göra så skulle jag riskera att få kraftiga böter.) Tanken var att sätta färg på de tråkiga masterna. Nästa tankesteg handlade om budskap och boende. Tanken flög på mig i och med att vi har pratat och workshopat om boende, jag funderade över hur de hemlösa kanske ständigt stöter på detta problem att det finns en plats att sova eller vila på men det är inte tillåtet att göra det. Man begår  heltenkelt en kriminell handling om man bejakar sina grundläggande behov på "fel" plats. Fruktansvärt orättvist och omänskligt behandlas många medborgare bara för att skyddsnätens maskor blivit så stora att allt fler faller igenom dem. Även om staten kan försöka att äga platser så finns det en plats de aldrig kan äga och det är rummet i hjärtat, själen och hjärnan. Därför kan de aldrig äga dina drömmar, din tankar eller dina visioner. Utifrån detta valde jag att skapa min förändring i det offentliga rummet. Att materialet inte skulle störa sin omgivning var också viktigt för mig. Därför skrotade jag min första idé med att skriva samma budskap på ett papper som jag laminerade och sedermera satte upp i hissar och på parkbänkar. Efter en god handledning och en massa funderingar beslutade jag mig för att skriva med stenar i sand. Att jag valt en lekpark har att göra med att barn är nyfikna människor och de drar med sig sina föräldrar som då kanske själva får en tankeställare när de skall förklara vad det står i sanden. Föräldrar kan förklara för både barn och sig själva varför någon skulle kunna tänka sig att sova där de just nu leker. Föräldrarna har även kanhända någon gammal dröm som de glömt att de vill uppfylla eller så upptäcker att de vill slänga sina gamla tankebojor och pröva sina vingar i något nytt och spännande. Det finns så många stenar på plats att det kan tänkas att någon har lust att fortsätta samtalet dvs skapa en ny text. Hur som helst kommer jag att vid olika tillfällen återvända för att återkoppla till mitt verk och dokumentera det.

söndag 12 september 2010

Vårt första palats i slottskogen!
Tänk vad mod, tålamod, samarbete och ikoner kan göra för en tillfällig bosättning! Skitbra jobbat av alla, trots omständigheterna!

Det offentliga rummets härskare!

Workshop med en massa myggbett och kondomer gav mig inte lika mycket som den diskussion som vi i klassen hade kring uttryck i det offentliga rummet, eller gatukonst om man så vill. Jag tyckte dock att det var intressant att uppleva hur vi alla i gruppen som skulle bygga en bosättning, lyckas skapa något tillsammans! Det skapades väldigt få redskap men med en massa vilja. Intressant var också att upptäcka besvikelsen över att behöva lämna över vår skapelse till andra för att sedan ta över ett nytt projekt. Många känslor blandades i hop med kreativkramp myggor och kondomer. Att arbeta tillsammans kan vara svårt speciellt om man dessutom blir störd av att man skall lämna och börja om med någon annan gruppsskapelse. Intressant uppgift men för lång och stundtals eländig. Desto mer intressant var det då med diskussionen efter filmen som jag dock bara hann se en liten bit av. Jag tyckte att det var riktigt spännande att höra en massa  åsikter om vad som får och inte får finnas i det offentliga rummet. Vad är är kriminellt och vad är tillåtet? Vad är det som gör en del gatukonst laglig och uppskattad medan annan gatukonst är olaglig och bespottad. Vem bestämmer i det offentliga rummet? Har vi inte alla samma rätt att vistas, tycka och uttrycka oss där i ett demokratiskt samhälle? Tänker på konstnären Jean-Michel Basquiat som under en period på 80-talet lyfte gatukonsten in i finrummen på världsmuseérna. Är det så man måste göra för att få ett lagligt forum för mer okonventionella uttryck? http://youtu.be/foerFJqupYM