Utveckling ur ett konstteoretiskt perspektiv.

Vad är utveckling? Varför utvecklas? Hur utvecklas något?

Problemet med ordet utveckling är att det ofta appliceras med en värdering. Min son har utvecklats enormt, nu pratar han! Denna utsaga pekar på en positiv utveckling. Även om någon likväl kan ha utvecklat cancer så är det långt vanligare att tala om utveckling som något som först var sämre men nu är bättre. I ett konsthistoriskt perspektiv talar man ofta om utveckling. Den ene konstnären skapar något som den andre utvecklar eller konsten idag är utvecklad ur de primitiva konstarterna. Förutom att dessa perspektiv är felaktiga i sig är de dessutom farliga då de ofta för med sig en värdering.

Att studera olika teoretiska perspektiv kan ge ett ovanifrån perspektiv på konsthistoria men även ge kunskap ur ett mycket bredare perspektiv om hur, varför och vad utveckling eller förändring är. För att kunna bedöma något ur olika vinklar är konstteori ett bra redskap därför att betraktaren tvingas till att vara rörlig istället för stagnerad. Betraktaren tvingas hoppa ur sina förutfattade meningar då det nya perspektivet påbjuder detta.

Cynthia Freelands bok är därför en lättläst och behändig nyckel till de låsta fördomsfulla dörrar vi alla har inför betraktande av konst. Hon tar upp det eviga dilemmat, vem skall definiera konst och därmed även vad konst inte är. En annan lika viktig fråga lyder: Om det inte finns någon gräns eller definition för konst kan man då tala om förändring eller utveckling i konst?

Teori som redskap för utvecklat seende ger flera perspektiv som ger större sökruta/mer information-/helhet- närmare ”sanning”. Olika perspektiv tvingar betraktaren att frångå mönster vilket i sin tur kan leda till ett utökat medvetande och därmed större utveckling i medvetandet hos betraktaren/tolkaren och detta kan borga för en utveckling i betraktande. Litteratur: Konstteori -en introduktion av Cynthia Freeland

Det ständiga förtrycket!

Idag var jag på en föreläsning på Världskulturmuseét om romernas historia och hur den aktuella situationen för Romer ser ut idag. Det var väldigt gripande och intressant! Information levandegjordes av en duktig föreläsare som fick mig att upptäcka det fruktansvärda bemötande som drabbat Romer under många århundraden och som fortfarande i allra högsta grad är aktuellt idag! 

Hur kan det vara möjligt att bete sig mot en medmänniska som vi gör mot Romer? Hur och varför behandlar man alltid romer som en grupp? Har en Rom någon gång stuligt något, blir ständigt alla Romer misstänkta. Det var ett tungt uppvaknande men ett frutansvärt nyttigt sådant för mig. Flera forum med dialoger om och med Romer tänker jag försöka öppna. Därför får Maria Leisner här belysa romers situation i dag! http://youtu.be/-T0qKQeRrtE

Väggen står i vägen!

Workshop måndag 20/9 2010!

Jag la märke till att jag förändrades på ett märkligt sätt. Den grupp jag ingick i skulle skapa i lera, som ett första moment. Lera och jag är som kaos och ordning en lysande kombination alltså! Hela kroppen sa tvär nej, men vår uppgift var att skapa i lera och dessutom skulle vi skapa i lera tillsammans. Motståndet visste inga gränser men det var ju bara att sätta igång! Som om det inte fanns nog med elende så skulle vi dessutom spela en roll eller ha ett visst perspektiv med oss in i ler-gruppen. Jag hade till uppgift att vara mig själv vid ler-stationen.

Vem sjutton är sig själv i en grupp som man knappt känner, med ett medel man valt att känna ännu mindre och vad är det att vara sig själv? Kaos utbröt i tankevärlden och jag var väl allt utom mig själv i vid första stationen. Jag blev störd av alla andras roller så jag gick själv in i en roll, en elaking till roll, för det var så jag kände mig i mitt arbete med leran. På så sätt var jag dock trots allt, mig själv -skumt! När jag kom hem var jag helt slut och kom liksom aldrig igen efter vila. Sprang helt enkelt in i workshopsväggen som stod i vägen! Det kallar jag intressant workshop, fysjutton vad med känslor den lyckas frambringa. Det var spännande, intressant, jobbigt men också kul!! http://youtu.be/8sQLOM0Z6F4

Redovisning av projekt.

Idag redovisade vi våra projekt rörande förändring i det offentliga rummet. Det var väldigt spännande att följa alla studiekamraters olika tankegångar från idé till ett färdigställande. Jag var så imponerad av alla idéer och allt mod som fullständigt intog aulan.

Det var en härlig stämning i aulan där bemötandet av allas våra projekt var respektfullt och bejakande. Det var också intressant att reflektera över hur vi talade och presenterade våra bidrag i det offentliga rummet. Det funkar dåligt att tala mot en vägg och ändå är det så vanligt att det sker hos både vana talare som ovana.

Själv var jag nervös när jag skulle presentera min idé. Jag ville säga så mycket men ändå låta det jag gjort få tala för sig själv. Presentationen blev en slags mellanting mellan dessa ytterligheter. Jag bestämde mig för att låta ytterligare information om mina tankar kring mitt projekt få finnas här på min blogg.

Pedagogik och det offentliga rummet!

Eftermiddagens diskussion var givande! Många spännande tankar, idéer och frågor lyftes upp. Jag tänker framför allt på den svåra frågan om hur man kan förmedla tillgången till det offentliga rummet för barn och ungdomar att skapa förändringar i, detta utan att varken barn skola eller föräldrar råkar illa ut. Frihet under ansvar hur förmedlar man det. Var går gränsen och vem skall sätta den och varför? Hur lyfter man upp barn och ungdomar som inte alls kan tänka sig att agera i det offentliga rummet. Himla knivigt att både begränsa, puttapå och dessutom iaktta både lag, moral och etik.

Vi skall inspirera men ändå sätta upp ett varningens finger. Allt är inte tillåtet eller ens kanske önskvärt men var går den gränsen för olika människor, kulturer och åldrar? Det känns som det finns mycket att tänka på, skönt med en plats där man kan prata om sådana saker. Pedagogik och det offentliga rummet kan verkligen både vara halsbrytande och samtidigt väldigt väldigt  spännande och inspirerande! Det gäller kanske att börja i tid och att låta barn komma nära offentlig konst för att skapa ett naturligare möte mellan individen, skaparen och det skapta http://youtu.be/syGHPwMVk2E

Förändring i det offentliga rummet!



Lekpark i slottskogen!

Här får man inte sova!
Men man får drömma
I HAVE A DREAM!

Lekpark i slottskogen!

Det var en lång och intressant process som ledde fram till slutresultatet. Först tänkte jag att jag ville förändra utseendet på masterna vid Masthuggstorget (det vill jag fortfarande men om jag gjorde det jag vill göra så skulle jag riskera att få kraftiga böter.) Tanken var att sätta färg på de tråkiga masterna. Nästa tankesteg handlade om budskap och boende. Tanken flög på mig i och med att vi har pratat och workshopat om boende, jag funderade över hur de hemlösa kanske ständigt stöter på detta problem att det finns en plats att sova eller vila på men det är inte tillåtet att göra det. Man begår  heltenkelt en kriminell handling om man bejakar sina grundläggande behov på "fel" plats. Fruktansvärt orättvist och omänskligt behandlas många medborgare bara för att skyddsnätens maskor blivit så stora att allt fler faller igenom dem. Även om staten kan försöka att äga platser så finns det en plats de aldrig kan äga och det är rummet i hjärtat, själen och hjärnan. Därför kan de aldrig äga dina drömmar, din tankar eller dina visioner. Utifrån detta valde jag att skapa min förändring i det offentliga rummet. Att materialet inte skulle störa sin omgivning var också viktigt för mig. Därför skrotade jag min första idé med att skriva samma budskap på ett papper som jag laminerade och sedermera satte upp i hissar och på parkbänkar. Efter en god handledning och en massa funderingar beslutade jag mig för att skriva med stenar i sand. Att jag valt en lekpark har att göra med att barn är nyfikna människor och de drar med sig sina föräldrar som då kanske själva får en tankeställare när de skall förklara vad det står i sanden. Föräldrar kan förklara för både barn och sig själva varför någon skulle kunna tänka sig att sova där de just nu leker. Föräldrarna har även kanhända någon gammal dröm som de glömt att de vill uppfylla eller så upptäcker att de vill slänga sina gamla tankebojor och pröva sina vingar i något nytt och spännande. Det finns så många stenar på plats att det kan tänkas att någon har lust att fortsätta samtalet dvs skapa en ny text. Hur som helst kommer jag att vid olika tillfällen återvända för att återkoppla till mitt verk och dokumentera det.

Vårt första palats i slottskogen!
Tänk vad mod, tålamod, samarbete och ikoner kan göra för en tillfällig bosättning! Skitbra jobbat av alla, trots omständigheterna!

Det offentliga rummets härskare!

Workshop med en massa myggbett och kondomer gav mig inte lika mycket som den diskussion som vi i klassen hade kring uttryck i det offentliga rummet, eller gatukonst om man så vill. Jag tyckte dock att det var intressant att uppleva hur vi alla i gruppen som skulle bygga en bosättning, lyckas skapa något tillsammans! Det skapades väldigt få redskap men med en massa vilja. Intressant var också att upptäcka besvikelsen över att behöva lämna över vår skapelse till andra för att sedan ta över ett nytt projekt. Många känslor blandades i hop med kreativkramp myggor och kondomer. Att arbeta tillsammans kan vara svårt speciellt om man dessutom blir störd av att man skall lämna och börja om med någon annan gruppsskapelse. Intressant uppgift men för lång och stundtals eländig. Desto mer intressant var det då med diskussionen efter filmen som jag dock bara hann se en liten bit av. Jag tyckte att det var riktigt spännande att höra en massa  åsikter om vad som får och inte får finnas i det offentliga rummet. Vad är är kriminellt och vad är tillåtet? Vad är det som gör en del gatukonst laglig och uppskattad medan annan gatukonst är olaglig och bespottad. Vem bestämmer i det offentliga rummet? Har vi inte alla samma rätt att vistas, tycka och uttrycka oss där i ett demokratiskt samhälle? Tänker på konstnären Jean-Michel Basquiat som under en period på 80-talet lyfte gatukonsten in i finrummen på världsmuseérna. Är det så man måste göra för att få ett lagligt forum för mer okonventionella uttryck? http://youtu.be/foerFJqupYM