Jag la märke till att jag förändrades på ett märkligt sätt. Den grupp jag ingick i skulle skapa i lera, som ett första moment. Lera och jag är som kaos och ordning en lysande kombination alltså! Hela kroppen sa tvär nej, men vår uppgift var att skapa i lera och dessutom skulle vi skapa i lera tillsammans. Motståndet visste inga gränser men det var ju bara att sätta igång! Som om det inte fanns nog med elende så skulle vi dessutom spela en roll eller ha ett visst perspektiv med oss in i ler-gruppen. Jag hade till uppgift att vara mig själv vid ler-stationen.
Vem sjutton är sig själv i en grupp som man knappt känner, med ett medel man valt att känna ännu mindre och vad är det att vara sig själv? Kaos utbröt i tankevärlden och jag var väl allt utom mig själv i vid första stationen. Jag blev störd av alla andras roller så jag gick själv in i en roll, en elaking till roll, för det var så jag kände mig i mitt arbete med leran. På så sätt var jag dock trots allt, mig själv -skumt! När jag kom hem var jag helt slut och kom liksom aldrig igen efter vila. Sprang helt enkelt in i workshopsväggen som stod i vägen! Det kallar jag intressant workshop, fysjutton vad med känslor den lyckas frambringa. Det var spännande, intressant, jobbigt men också kul!! http://youtu.be/8sQLOM0Z6F4
Snygg lerfigur blev det i alla fall! Om man tror att väggen är en illusion kanske man bara kan kliva rätt igenom den...? Vad är väl en vägg när man tänker på att det finns ett helt jordklot där utanför.
SvaraRadera