Utveckling ur ett konstteoretiskt perspektiv.

Vad är utveckling? Varför utvecklas? Hur utvecklas något?

Problemet med ordet utveckling är att det ofta appliceras med en värdering. Min son har utvecklats enormt, nu pratar han! Denna utsaga pekar på en positiv utveckling. Även om någon likväl kan ha utvecklat cancer så är det långt vanligare att tala om utveckling som något som först var sämre men nu är bättre. I ett konsthistoriskt perspektiv talar man ofta om utveckling. Den ene konstnären skapar något som den andre utvecklar eller konsten idag är utvecklad ur de primitiva konstarterna. Förutom att dessa perspektiv är felaktiga i sig är de dessutom farliga då de ofta för med sig en värdering.

Att studera olika teoretiska perspektiv kan ge ett ovanifrån perspektiv på konsthistoria men även ge kunskap ur ett mycket bredare perspektiv om hur, varför och vad utveckling eller förändring är. För att kunna bedöma något ur olika vinklar är konstteori ett bra redskap därför att betraktaren tvingas till att vara rörlig istället för stagnerad. Betraktaren tvingas hoppa ur sina förutfattade meningar då det nya perspektivet påbjuder detta.

Cynthia Freelands bok är därför en lättläst och behändig nyckel till de låsta fördomsfulla dörrar vi alla har inför betraktande av konst. Hon tar upp det eviga dilemmat, vem skall definiera konst och därmed även vad konst inte är. En annan lika viktig fråga lyder: Om det inte finns någon gräns eller definition för konst kan man då tala om förändring eller utveckling i konst?

Teori som redskap för utvecklat seende ger flera perspektiv som ger större sökruta/mer information-/helhet- närmare ”sanning”. Olika perspektiv tvingar betraktaren att frångå mönster vilket i sin tur kan leda till ett utökat medvetande och därmed större utveckling i medvetandet hos betraktaren/tolkaren och detta kan borga för en utveckling i betraktande. Litteratur: Konstteori -en introduktion av Cynthia Freeland