Its a dirty job but some one got to do it! Take care out there!

Citatet ovan kommer i från en gammal åttiotals polisserie som jag tror hette Hillstreet blues. På morgongenomgången satt alla poliser mer eller mindre förväntningsfulla och väntade på sina uppdrag. Kaptenen som skulle ge uppdragen var alltid allvarsam men hade alltid en stor portion yrkesstolthet i sig inte minst när han yttrade de förlösande orden: I´ts a dirty job but some one got to do it... Denna yrkesstolthet tyckte jag blev väldigt tydlig i de föreläsningar vi haft under veckan.

Under denna vecka har det också verkligen gått upp för mig hur jag kan växa i min lärarroll!
Kernell presenterade både teoretiska verktyg och praktiska och exempel på hur fasen man hanterar nyfikna, vetgiriga, odrägliga, underbara, skitjobbiga, fantastiska och smarta framtida elever.

Genom de praktiska tipsen presenterade Kernell på ett lysande sätt hur en lektion kan gå till. Detta var väldigt matnyttigt därför att det blev väldigt tydligt att en lektion handlar om så mycket mer än att bara förmedla kunskap och få elever att förstå den.

Det är förstås viktigt att kunna förlita sig på och känna stöd av strukturen i en läroplan så att jag i uppbyggnaden och i tolkningen av en kursplan känner förtrogenhet och förståelse för hur denna text skall omvandlas till en innehållsrik och meningsfull kunskapsbank för eleverna.

We don't need no education!

But I sure need some education!
Det kan nog vara riktigt jobbigt och svårt att agera i sin lärarroll många gånger men jag tror också att det kan vara riktigt spännande och givande. Allt hänger på mig när jag väl blivit examinerad (* ändring: Björklund har kommit på den lysande idén att omyndigförklara nyexaminerade lärare vilket innebär att de inte får sätta betyg det första året, detta på grund av att ett år skall passera efter examination. Först då erhålls en lärarlegitimation om läraren blivit godkänd av sin mentor, lärare utan legitimation får inte sätta betyg.) Tills den dagen då jag står på egna ben tänker jag pröva, pröva, pröva! http://youtu.be/y-6OD-Dqo1s

Att mötas och samtala i olika miljöer!

Forum nr 1 för chatintegration!

Secondlife

Här är jag i Paris! Min Avatar Cevin är mannen i svart rock.

Jag hade bestämt träff med bl,atvillingarna borta i vänster hörn. Jag tyckte bara att jag skulle använda mig av stadens fotograf först!

Kvinnan i svart hår var från Paris!

Äntligen möts vi!

 Det var verkligen spännande att delta i secondlife, en mer utförlig reflektion får jag återkomma med när jag smält detta.

Forum nr 2 för chatintegration!

Samtal på facebookchat om Lpo 94 mellan mig och en lärare på en högstadieskola i Göteborg.

Detta gav mig väldigt mycket men också detta får reflekteras i ett nytt inlägg!

Sokratiska samtal!

Detta var ju väldigt intressant!
Ann inspirerade så till den grad att när Carmen tog vid så var jag helt såld!
Metoden att som samtalsledare hålla sig passiv och endast vara stödjande utan att vara styrande tycker jag har otroligt många fördelar. Det är långt mycket lättare att se samtalets helhet när man inte försöker styra och ställa samt samtalet blir väldigt levande ytan tydliga rätt och fel.Tänk vad mycket man kan lära sig och hur mycket man kan växa intellektuellt med den här metoden! Detta kommer jag garanterat använda både i skolan och i andra sammanhang!

Jag vill, Jag kan , Jag gör, Jag är, Jag vill!

Hur utvecklas lust att lära i bild?

Om inte viljan till lärande finns så tror jag att man både kan skrika sig blå och inspirera ihjäl sig utan att nå fram till en elev. Att vilja något tror jag handlar om både lust, kreativitet, medvetenhet och identitetskapande. Att kunna något lika så. Att göra något har samma ursprung och att vara något binder ihop lusten, kreativiteten, medvetenheten i en nyskapande identitet. Därför tror jag inte att spelar någon roll utifrån vilket perspektiv man skapar vilja- att känna lust bli medveten och uppleva kreativitet har goda förutsättningar att växa i en jord gödslad med vilja. Däremot kan inget växa om man inte vill.

Lust och vilja kan lockas av nyfikenhet och därför tror jag att ett bra verktyg att använda kan vara att variera sina lektioner och utlärningsmetoder.Det kan också vara bra att både vara tydlig och struktuerad men också ge mer fria tyglar för att loka fram lust kreativitet som i sin tur kan göra eleven medveten på sin upplevelse och sin förändring. Att förändra attityd till sitt skapande och sin omvärld är i allra högsta gra identitetsskapande.

Olika material väcker olika känslor och olika förutsättningar för skapande. Därför tror jag på en variation i materialtillgången för eleverna. Detta dels för att de inte skall fastna och låsa lust och skapande men också för att föda nyfiken heten på olika materials beständighet.
Att blanda olika teoretiska perspektiv tror jag är en bra metod för att nå så många elever som möjligt och för att som lärare inte fastna själv i ett tillvägagångssätt.

I workshopen i tisdags la jag märke till att behavorismen hade sina anhängare likväl som sociokulturellt perspektiv hade sina men jag tror att man skall blanda och ge med så många perspektiv som det är möjligt just för att kunna ligga steget före och därmed kunna hjälpa och stötta, driva och ställa krav allt för att eleven skall ha en chans att utveckla kreativitet på ett lustfyllt och medvetetsätt, först då kan man prata om att skapa en en identitetförändring.

Att skapa sin identitet är ju otroligt viktigt och en förutsättning för sin självupplevelse. Detta sökande och skapande pågår ju hela livet men under tonåren blir identitetsökandet extra påtagligt. Lyckas man genom bilden finna ett rum där den skapande utvecklingen kan få gå hand i hand med själv upplevelsen så tror jag att detta i sin tur skapar medvetenhet och lust. Det är lärarnas skyldighet att guida fram till detta rums dörr även om eleven själv måste vilja öppna denna dörr. http://youtu.be/Vq9XIrNGgoQ

Utveckling ur ett konstteoretiskt perspektiv.

Vad är utveckling? Varför utvecklas? Hur utvecklas något?

Problemet med ordet utveckling är att det ofta appliceras med en värdering. Min son har utvecklats enormt, nu pratar han! Denna utsaga pekar på en positiv utveckling. Även om någon likväl kan ha utvecklat cancer så är det långt vanligare att tala om utveckling som något som först var sämre men nu är bättre. I ett konsthistoriskt perspektiv talar man ofta om utveckling. Den ene konstnären skapar något som den andre utvecklar eller konsten idag är utvecklad ur de primitiva konstarterna. Förutom att dessa perspektiv är felaktiga i sig är de dessutom farliga då de ofta för med sig en värdering.

Att studera olika teoretiska perspektiv kan ge ett ovanifrån perspektiv på konsthistoria men även ge kunskap ur ett mycket bredare perspektiv om hur, varför och vad utveckling eller förändring är. För att kunna bedöma något ur olika vinklar är konstteori ett bra redskap därför att betraktaren tvingas till att vara rörlig istället för stagnerad. Betraktaren tvingas hoppa ur sina förutfattade meningar då det nya perspektivet påbjuder detta.

Cynthia Freelands bok är därför en lättläst och behändig nyckel till de låsta fördomsfulla dörrar vi alla har inför betraktande av konst. Hon tar upp det eviga dilemmat, vem skall definiera konst och därmed även vad konst inte är. En annan lika viktig fråga lyder: Om det inte finns någon gräns eller definition för konst kan man då tala om förändring eller utveckling i konst?

Teori som redskap för utvecklat seende ger flera perspektiv som ger större sökruta/mer information-/helhet- närmare ”sanning”. Olika perspektiv tvingar betraktaren att frångå mönster vilket i sin tur kan leda till ett utökat medvetande och därmed större utveckling i medvetandet hos betraktaren/tolkaren och detta kan borga för en utveckling i betraktande. Litteratur: Konstteori -en introduktion av Cynthia Freeland

Det ständiga förtrycket!

Idag var jag på en föreläsning på Världskulturmuseét om romernas historia och hur den aktuella situationen för Romer ser ut idag. Det var väldigt gripande och intressant! Information levandegjordes av en duktig föreläsare som fick mig att upptäcka det fruktansvärda bemötande som drabbat Romer under många århundraden och som fortfarande i allra högsta grad är aktuellt idag! 

Hur kan det vara möjligt att bete sig mot en medmänniska som vi gör mot Romer? Hur och varför behandlar man alltid romer som en grupp? Har en Rom någon gång stuligt något, blir ständigt alla Romer misstänkta. Det var ett tungt uppvaknande men ett frutansvärt nyttigt sådant för mig. Flera forum med dialoger om och med Romer tänker jag försöka öppna. Därför får Maria Leisner här belysa romers situation i dag! http://youtu.be/-T0qKQeRrtE

Väggen står i vägen!

Workshop måndag 20/9 2010!

Jag la märke till att jag förändrades på ett märkligt sätt. Den grupp jag ingick i skulle skapa i lera, som ett första moment. Lera och jag är som kaos och ordning en lysande kombination alltså! Hela kroppen sa tvär nej, men vår uppgift var att skapa i lera och dessutom skulle vi skapa i lera tillsammans. Motståndet visste inga gränser men det var ju bara att sätta igång! Som om det inte fanns nog med elende så skulle vi dessutom spela en roll eller ha ett visst perspektiv med oss in i ler-gruppen. Jag hade till uppgift att vara mig själv vid ler-stationen.

Vem sjutton är sig själv i en grupp som man knappt känner, med ett medel man valt att känna ännu mindre och vad är det att vara sig själv? Kaos utbröt i tankevärlden och jag var väl allt utom mig själv i vid första stationen. Jag blev störd av alla andras roller så jag gick själv in i en roll, en elaking till roll, för det var så jag kände mig i mitt arbete med leran. På så sätt var jag dock trots allt, mig själv -skumt! När jag kom hem var jag helt slut och kom liksom aldrig igen efter vila. Sprang helt enkelt in i workshopsväggen som stod i vägen! Det kallar jag intressant workshop, fysjutton vad med känslor den lyckas frambringa. Det var spännande, intressant, jobbigt men också kul!! http://youtu.be/8sQLOM0Z6F4