torsdag 9 december 2010

Kreativitet

Vad är kreativitet?
Släpp fram lite kreativitet och skapa något för sjutton! Som om kreativiteten om inte utsläppt vore instängd, dvs något man alltid har och att det därmed är humöret som avgör om du är kreativ eller inte. Det är så roligt att umgås med GLADA, KREATIVA människor. Är glädje och kreativitet samma sak?

Är man jättefyrkantig och slår upp ordet i ett etymologiskt lexikon står följande: kreativ: nydanade; skapande av engelskans creative med samma betydelse. Nydanade och skapande. Inte ett ord om glädje eller fängelse. Det gäller alltså inte bara att skapa, utan det skapade skall färgas av nytänkande. Att skapa nytänkande och därmed förändring.

De tre frågorna; varför, när och hur kan vara väldigt avgörande för hur väl något faller ut för den kreative konstnären. I varje fall om du var en kvinna som ville skapa något nytt förr i tiden. Inspirerad av boken Women art and society av Whitney Chadwick tycker jag mig ha kommit något närmre ordet kreativitet.

I boken betraktar man konsthistorien ur ett bredare perspektiv - man tar med kvinnorna! Visst finns det kvinnor som är proffisionella konstnärer i de stora referensverken också men de är få och inte särskilt nyanserade. Chadwick tar upp genom sin text det gemensamma hos alla dessa kvinnor, kreativitet. Utan den hade de aldrig kunnat hävda sig någonstans. De måste vara kreativa annars skulle de vara copycats men trots att de var nydanade och nytänkande så kunde det vara så att männen fick äran ändå just bara för att man aldrig sett en kvinna göra detta förut (inte heller en man) så då måste hon ha stulit idén ifrån en man, varpå man letade efter likheter hos andra (manliga) konstnärer. http://youtu.be/MxdP2ysC6x8

Några kvinnor lyckades dock bryta igenom alla väggar och bli riktigt erkända både under sin levnad och långt efter. Problemet för dessa kvinnor var att då konsthistorieskrivningen på allvar nedtecknades och analyserades runt 1800-talet så hade man inte dokument på alla verk vilket medförde att de upphöjda kvinnornas konst blev förväxlade med manliga konstnärer vilket medförde att de åter igen långt efter sin död blev av med sin auktoritet. Detta bara måste vara konstnären Titians verk och då fick verket tillskrivas Titian.

Under senare delen och slutet av 1900-talet har dock kritiska röster hörts och forskning intensifierats kring huruvida kvinnliga konstnärer var så få till antalet och hur deras situation genom århundraden sett ut vilket resulterat i många nygamla upptäckter av konstnärer och deras verk. Är det verket eller handlingen som är kreativ kan man dock undra. Kvinnorna fortsatte och fortsatte trots det enorma motstånd som mer eller mindre ständigt figurerade genom århundradena.

Att fortsätta trots att man aldrig eller sällan får cred, att fortsätta trots att man alltid skall vara och göra något annat (sköta barn och hus), att fortsätta trots att man nekas utbildning och att fortsätta trots att man (när man väl får omdömen) ständigt får sämre omdömen just för att man är kvinna - är inte det kreativitet så vet jag inte vad som skulle vara kreativitet. Att hitta lösningar och finna mod att genomföra dem, det är kreativitet för mig.

Så även om en målning kan upplevas kreativ i all sin färgprakt så är det inte att vara kreativ att kasta olika färger hit och dit på en vägg. Att vara kreativ är att komma på idén om att göra det, ha modet och kraften att göra det. Målet eller motivet är inte kreativitet, det är vägen dit som är det. Att bryta mönster och ta nya vägar när man upplever hinder. Just därför är Chadwicks bok inte bara full av kreativitet utan även gjord av kreativitet. Läs den och du kan omöjligt tänka samma tankar igen!

fredag 5 november 2010

Att se andra är att se sig själv!

Jag känner en som önskar att hon kände människorna i en bok efter att ha läst följande stycke: "Äntligen valdag...kampanjen är över sedan ett dygn och det råder en onaturlig stillhet, som lugnet i stormen. Uppfylld av minnet av Unidad Populars sista kolossala demonstration kan jag inte låta bli att vara optimistisk. Det var den största, mest upprymda och kampglada demonstrationen någonsin, och den sträckte sig utmed hela Alameda, från Plaza Italia, förbi Santa Luciakullen vidare ner mot Centralstationen, Det påstås att ända upp till åttahundratusen människor deltog och det kan jag mycket väl tänka mig. Det var fantastiskt att höra alla dessa människor sjung 'Venceremos'."

Hon brukar ofta önska att hon var någon annan - nej förresten, att hon var på en annan plats vid en annan tid som skulle göra henne till någon annan.

Subjektet, det jag man själv uppfattar sig som, står inte oförändrat när det rör sig mellan tid och rum. Sammanhanget formar människans uppfattning om sig själv, skapar jaget genom att vara den spegel som visar bilden av henne, självbilden. En del människor söker sig naturligt till nya sammanhang, människor och kulturer och söker samtidigt förändring av sin självbild. De vill stöta och blöta sin bild av sig själva i olika sammanhang, de vill se något nytt hos sig själva, de vill pröva fler sätt att vara, tänka, handla, leva.  

Hur hade jag varit om jag varit en av alla de människor som deltog i demonstrationen för ett demokratiskt Chile 1973? Många var de som dog i kampen för frihet. Hade jag varit en av dem? Hade jag varit en modigare människa? En lyckligare människa? En mer levande människa? Hade jag sett en tydligare mening med tillvaron?

Det spelar ingen roll. Det som spelar roll är insikten om att varje tid och plats har sina arenor där kampen om liv utspelar sig - Var känner du dig levande just nu? Vad gör dig modig just nu (du måste välja något...)?

Jag kan avundas den totala gemenskap som måste ha funnits den där dagen i Chile, att vara en i mängden, inte ha något som helst behov av att formulera sitt jag. Men jag tror att ju mer varje människa ser sig som en föränderlig varelse, under ständig påverkan, desto större känsla av gemenskap är möjlig att uppleva. Sök upp människor som verkar vara annorlunda än du, och sök hos dem tills du hittar en likhet mellan henne och dig själv.

Boken heter Victor - en sång för livet, skriven av Joan Jara. Läs den! http://youtu.be/P0-rnnitNBc

fredag 22 oktober 2010

Its a dirty job but some one got to do it! Take care out there!

Citatet ovan kommer i från en gammal åttiotals polisserie som jag tror hette Hillstreet blues. På morgongenomgången satt alla poliser mer eller mindre förväntningsfulla och väntade på sina uppdrag. Kaptenen som skulle ge uppdragen var alltid allvarsam men hade alltid en stor portion yrkesstolthet i sig inte minst när han yttrade de förlösande orden: I´ts a dirty job but some one got to do it... Denna yrkesstolthet tyckte jag blev väldigt tydlig i de föreläsningar vi haft under veckan.

Under denna vecka har det också verkligen gått upp för mig hur jag kan växa i min lärarroll!
Kernell presenterade både teoretiska verktyg och praktiska och exempel på hur fasen man hanterar nyfikna, vetgiriga, odrägliga, underbara, skitjobbiga, fantastiska och smarta framtida elever.

Genom de praktiska tipsen presenterade Kernell på ett lysande sätt hur en lektion kan gå till. Detta var väldigt matnyttigt därför att det blev väldigt tydligt att en lektion handlar om så mycket mer än att bara förmedla kunskap och få elever att förstå den.

Det är förstås viktigt att kunna förlita sig på och känna stöd av strukturen i en läroplan så att jag i uppbyggnaden och i tolkningen av en kursplan känner förtrogenhet och förståelse för hur denna text skall omvandlas till en innehållsrik och meningsfull kunskapsbank för eleverna.

We don't need no education!

But I sure need some education!
Det kan nog vara riktigt jobbigt och svårt att agera i sin lärarroll många gånger men jag tror också att det kan vara riktigt spännande och givande. Allt hänger på mig när jag väl blivit examinerad (* ändring: Björklund har kommit på den lysande idén att omyndigförklara nyexaminerade lärare vilket innebär att de inte får sätta betyg det första året, detta på grund av att ett år skall passera efter examination. Först då erhålls en lärarlegitimation om läraren blivit godkänd av sin mentor, lärare utan legitimation får inte sätta betyg.) Tills den dagen då jag står på egna ben tänker jag pröva, pröva, pröva! http://youtu.be/y-6OD-Dqo1s

torsdag 14 oktober 2010

Att mötas och samtala i olika miljöer!

Forum nr 1 för chatintegration!
Secondlife
Här är jag i Paris! Min Avatar Cevin är mannen i svart rock.
Jag hade bestämt träff med bl,atvillingarna borta i vänster hörn. Jag tyckte bara att jag skulle använda mig av stadens fotograf först!

Kvinnan i svart hår var från Paris!

Äntligen möts vi!
 Det var verkligen spännande att delta i secondlife, en mer utförlig reflektion får jag återkomma med när jag smält detta.

Forum nr 2 för chatintegration!
Samtal på facebookchat om Lpo 94 mellan mig och en lärare på en högstadieskola i Göteborg.




Detta gav mig väldigt mycket men också detta får reflekteras i ett nytt inlägg!

fredag 8 oktober 2010

Sokratiska samtal!

Detta var ju väldigt intressant!
Ann inspirerade så till den grad att när Carmen tog vid så var jag helt såld!
Metoden att som samtalsledare hålla sig passiv och endast vara stödjande utan att vara styrande tycker jag har otroligt många fördelar. Det är långt mycket lättare att se samtalets helhet när man inte försöker styra och ställa samt samtalet blir väldigt levande ytan tydliga rätt och fel.Tänk vad mycket man kan lära sig och hur mycket man kan växa intellektuellt med den här metoden! Detta kommer jag garanterat använda både i skolan och i andra sammanhang!

Jag vill, Jag kan , Jag gör, Jag är, Jag vill!

Hur utvecklas lust att lära i bild?

Om inte viljan till lärande finns så tror jag att man både kan skrika sig blå och inspirera ihjäl sig utan att nå fram till en elev. Att vilja något tror jag handlar om både lust, kreativitet, medvetenhet och identitetskapande. Att kunna något lika så. Att göra något har samma ursprung och att vara något binder ihop lusten, kreativiteten, medvetenheten i en nyskapande identitet. Därför tror jag inte att spelar någon roll utifrån vilket perspektiv man skapar vilja- att känna lust bli medveten och uppleva kreativitet har goda förutsättningar att växa i en jord gödslad med vilja. Däremot kan inget växa om man inte vill.

Lust och vilja kan lockas av nyfikenhet och därför tror jag att ett bra verktyg att använda kan vara att variera sina lektioner och utlärningsmetoder.Det kan också vara bra att både vara tydlig och struktuerad men också ge mer fria tyglar för att loka fram lust kreativitet som i sin tur kan göra eleven medveten på sin upplevelse och sin förändring. Att förändra attityd till sitt skapande och sin omvärld är i allra högsta gra identitetsskapande.

Olika material väcker olika känslor och olika förutsättningar för skapande. Därför tror jag på en variation i materialtillgången för eleverna. Detta dels för att de inte skall fastna och låsa lust och skapande men också för att föda nyfiken heten på olika materials beständighet.
Att blanda olika teoretiska perspektiv tror jag är en bra metod för att nå så många elever som möjligt och för att som lärare inte fastna själv i ett tillvägagångssätt.

I workshopen i tisdags la jag märke till att behavorismen hade sina anhängare likväl som sociokulturellt perspektiv hade sina men jag tror att man skall blanda och ge med så många perspektiv som det är möjligt just för att kunna ligga steget före och därmed kunna hjälpa och stötta, driva och ställa krav allt för att eleven skall ha en chans att utveckla kreativitet på ett lustfyllt och medvetetsätt, först då kan man prata om att skapa en en identitetförändring.

Att skapa sin identitet är ju otroligt viktigt och en förutsättning för sin självupplevelse. Detta sökande och skapande pågår ju hela livet men under tonåren blir identitetsökandet extra påtagligt. Lyckas man genom bilden finna ett rum där den skapande utvecklingen kan få gå hand i hand med själv upplevelsen så tror jag att detta i sin tur skapar medvetenhet och lust. Det är lärarnas skyldighet att guida fram till detta rums dörr även om eleven själv måste vilja öppna denna dörr. http://youtu.be/Vq9XIrNGgoQ

torsdag 30 september 2010

Utveckling ur ett konstteoretiskt perspektiv.

Vad är utveckling? Varför utvecklas? Hur utvecklas något?

Problemet med ordet utveckling är att det ofta appliceras med en värdering. Min son har utvecklats enormt, nu pratar han! Denna utsaga pekar på en positiv utveckling. Även om någon likväl kan ha utvecklat cancer så är det långt vanligare att tala om utveckling som något som först var sämre men nu är bättre. I ett konsthistoriskt perspektiv talar man ofta om utveckling. Den ene konstnären skapar något som den andre utvecklar eller konsten idag är utvecklad ur de primitiva konstarterna. Förutom att dessa perspektiv är felaktiga i sig är de dessutom farliga då de ofta för med sig en värdering.

Att studera olika teoretiska perspektiv kan ge ett ovanifrån perspektiv på konsthistoria men även ge kunskap ur ett mycket bredare perspektiv om hur, varför och vad utveckling eller förändring är. För att kunna bedöma något ur olika vinklar är konstteori ett bra redskap därför att betraktaren tvingas till att vara rörlig istället för stagnerad. Betraktaren tvingas hoppa ur sina förutfattade meningar då det nya perspektivet påbjuder detta.

Cynthia Freelands bok är därför en lättläst och behändig nyckel till de låsta fördomsfulla dörrar vi alla har inför betraktande av konst. Hon tar upp det eviga dilemmat, vem skall definiera konst och därmed även vad konst inte är. En annan lika viktig fråga lyder: Om det inte finns någon gräns eller definition för konst kan man då tala om förändring eller utveckling i konst?

Teori som redskap för utvecklat seende ger flera perspektiv som ger större sökruta/mer information-/helhet- närmare ”sanning”. Olika perspektiv tvingar betraktaren att frångå mönster vilket i sin tur kan leda till ett utökat medvetande och därmed större utveckling i medvetandet hos betraktaren/tolkaren och detta kan borga för en utveckling i betraktande. Litteratur: Konstteori -en introduktion av Cynthia Freeland